Tänkte börja med att skriva "när jag var ung och pretentiös". Det funkar ju inte, eftersom jag är lika pretto nu, som någonsin då. Anyway.
Då, när jag var 20-ish skrev jag naturligtvis lyrik. (Vet fan inte var den ådran och lusten har försvunnit nu. Spriten?)
Jag tyckte ett tag att jag hade hittat världens bästa form: kontaktannons-språket. Ni vet:
"Läcker läkare med egen Swan65:a söker ung och spänstig ensamstående mamma för spännande och utmanande lekar". Jag lekte med formen i säkert ett år. Tyvärr sög allt jag skrev.
Men jag kom att tänka på det när jag slängde ett öga i nån gratistidning idag (kan ännu inte sluta försöka hitta nyckeln till att göra den perfekta annonsen) och läste att en tjej sökte en man med körkort och bil.
Först, upprörd.
Sen, fan vilken intressant och instrumentell syn på kärleken. Inte alldeles långt ifrån mina heterovänner som letar efter tjejer med stora bröst, eller mina homovänner som går in på QX och letar män med en speciell kroppstyp.
Men jag då? Jag som har en mycket mer romantisk och naiv syn på THE LOVE. Om jag förhåller mig helt konsekvent till den instrumentella synen så måste jag identifiera vad det är jag går igång på innan jag går igång på det.
Och jag pallar fan inte det.
Och därmed känner jag mig helt sjukt konventionell.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det här var det första inlägget jag läste på din blogg, sökte som jag redan tjatat en massa jävla gånger om - min vän Fredrik Olsson, ja men det var ju inte du, men du skulle ändå kunna va min vän, säger inte att du är det, men det är svårt att läsa klart någonting kan jag tycka, sitter ändå här nästkommande dag och lsäer samme persons blogg... Konventionell, luddigt ord kan jag tycka, kanske bra eller dåligt vet inte ännu? Men läste häromdagen ur "Den surrealistiska erfarenheten" det du beskriver, klart man inte kan förestå och desikera det som kommer att ta en med storm... nog skulle man bra gärna vilja det, för sinnesfridens skull men samtidgt har ju sinnesfriden en tendens att snarare betraktas som tristess och slentrian.. Jag låter sjukt pretto men är det inte och vill det inte heller vara - ville bara mötas och beblanda mig...
'såg att du bjöd in folk via din epost max 20 pers till något radioprogram eller vad det var. Jag bjuder in dig till fysisk träning; typ akrobatik, lindans eller klättra sammettyg upp till taket eller innebandy, helst mimgång om jag får bestämma drop in torsdagkväll, Johannesgatan 18 klockan fem. Vi är alla feta fula flummiga och fanatsikt framåtsträvande fantasifarkoster... (LennartHelsing-wannabe, thats me)
Skicka en kommentar