Marie Antoinette

Vi skulle in på Slick igår. Men som en vän så fint uttryckte det idag: ni va ganska orutinerade, va?
Jag har slinkit in där förut. Jag vet att det är många som vill dit. Vi stämde möte vid 23. Mina vänner dök upp vid 23.30. Kön sträckte sig över typ hela Medborgarplatsen.
Vi gick på Kvarnen istället. Jag var fysiskt tvingad att försvinna därifrån. Har aldrig varit med om att en finlandsfärja har kört så långt upp på Södermalm förut.
Så några av oss styrde kosan till Marie Laveau. I mina ögon verkade kryssningsresenärerna tagit sig dit också. Så jag pallade inte mer och drog hem.

Nu är det fullmåne, och helgen kan bäst sammanfattas med det här:

"En del faller vackert.
En del faller hårt.
En del faller alltid, alltid ner i hål.

En del hittar inget.
En del dom hittar allt.
En del hittar bara sånt som inte räknas allt.

Jag vet du lever mitt i bland.
Fast mitt i ingenstans.
Mitt i allt det där, du försöker ge ett namn.

Jag vet du odlar vingar.
För din hud har blivit för trång.
Jag vet att du försöker flyga bort nånstans med dom.

En del kutar runt i stora svarta nav.
Och hur dom kommit dit minns dom inget av.
En del lever sitt liv högt upp på en piedestal.
En del lever sitt, bara för att rasa av.

Jag vet att du ser bilder i ditt huvud som gör ont.
Jag vet du klättrar väggar som du inte trodde fanns.
Just när du trodde allting hade fallit ner på plats.

En del plockar vingar från änglar som de mött.
En del plockar sina från insekter som dött.
En del lär sig ljuga, en del dom blir soldat.
Men vem av dom är du, vem av dom är du idag?

Du som aldrig skulle bli som dom andra va.
Du som aldrig skulle ha några gudars svar."

Den låten kommer att vara med när jag gör den svenska varianten av Marie Antoinette.