Under min nykterhet besökte jag och mina vänner en inrättning som heter Robinson Crouse och ligger i Borgholm. Där intog vi de absolut största köttbitarna jag någonsin sett. Jag åt en Filé Mignon och blev utskrattad. Mina vänner hävade att Filé Mignon är köttets motsvarighet till en räkcoctail. Jag är böjd att hålla med.
Men där började kvällen, och vi var tvingade att ta den i land. Ni vet den där liknelsen om djävulen i båten.
Så nykter som jag var klev jag fram till trubaduren/ karaoke-ceremoni-mästaren Jörgen F Lundell och sa att jag ville sjunga. Låt 14-27. I love rock'n roll.
Jag blev presenterad. Sjöng. Gjorde rockmoods. Fick hela stället att stående applådera mitt framförande.
Utom några snubbar i baren som blängde surt.
Sen åkte vi hem innan jag blev spöad av männen i baren och diskuterade offentlig konst. Jag anser att man måste lära massan att uppskatta konst, gärna dyr och svårförståelig offentlig konst. Gärna sån konst som gör att människor blir rättshaverister.
Jag tänker att det är där arbetet mot det inrutade kanske kan ta sin början. I att blottlägga rättshaveristernas fyrkantiga tänk. Så kan vi ta kampen vidare därifrån.
måndag 16 juli 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ah, Jörgen F!
Jo, det var nog offentlig konst :-)
Han är bra på det där med karaoki.
Ett uttmärkt läge för att debattera detsamma.
du menar:
"I att blottlägga rättshaveristernas fyrkantiga tänk."
Men vilka är verkligen "massorna"?
Och "rättshaverister" ?
Hallå! What?
Skicka en kommentar