På mitt golv finns vinfläckar, stora dammtussar, ett ingrott tugummi, cashewnötter, glasbitar, jord, kartonger, böcker, tidningar, fjärrkontroller och kalsonger. Mitt badrum har inte sett röken av rengöringsmedel sen nån gång i början av juni. Jag har, tack och lov, tvättat och bytt lakan med regelbundenhet varannan vecka.
Disken står i minst en vecka innan något händer.
Jag har köket överbelamrat av ölburkar, tomma vinflaskor, påsar som ska till pappersåtervinningen, gamla kartonger och trasiga sönderslagna vinglas.
Jag orkar inte göra någonting åt det. Av flera anledningar. Den mest påtagliga: Jag vet inte vem jag ska göra det för.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
men det är en framgång att du ens ser din egen skit. det tycker jag är svårast.
Tycker du verkar deprimerad.
fniss, att sätta diagnoser på folk är det nya, f'låt, svarta.
Jag har vart likadan i perioder, det är bara å sätta på skithögmusik, låsa dörren och bestämma att man inte får gå hemifrån förrän det ser ut som ett Martha Stewart-program. Sen sover man som ett nymatat barn.
Ooh pedanten ska ge ett intryck av att vara punkrockaren som skiter i allt. För vem gör du det är väl den stora frågan? Hahaha vad glad jag är att du bloggar så mycket crap, du förgyller min internet-tid!
Slubbo:
Som en anonym skriver så är jag en pedant. Jag ser verkligen all skit. Och det är det som bekymrar mig lite.
Anonym 1: Ja, jag förstår hur du tänker. Men jag är inte det.
Ditt samvete: Ja, inte sant!?
Wille: Jag tar rådet. Nu jävlar ska det städas!
Anonym 2: Du sårar mig lite.
Samtidigt verkar du känna mig också. Jag är ju en pedant. Men jag försöker inte ge intryck av något annat.
Ifall det stör dig, gör det för dig själv. Ifall det inte stör dig, skit i det.
Maria, det där var den klokaste påminnelsen jag fått på ett tag. Det är ju precis exakt just det som det handlar om. Om det stör mig, gör något åt saken. Annars, skit i det. Tack!
Skicka en kommentar