Jag var på efterfest hos en bekants bekant i natt. På ett bord låg en bok av Katerina Janouch.
Herregud, skrek jag. Vad fan är det här. Det här är inte ok.
"Det var en solig lördag", sa hon. "Jag behövde tidsfördriv i gräset".
Jag blir galen av sånt resonemang. Det finns tusentals böcker som förtjänar att läsas innan Katerina Janouch. Och att dessutom använda argumentet att det är tidsfördriv gör det extra hemskt. Det är ett exempellöst sätt i konsten att slänga bort sitt liv.
Sen ljusnade det ute, och jag såg att lägenheten låg i Bredäng. Alla möbler var köpta på IKEA. På väggarna fanns fotografier av välkammade och leendes ljushåriga kompisar. I skivhyllan fanns Boyzone.
söndag 17 juni 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Oj. Jag som fick ett sånt fint första intryck av dig, här läser jag fördomsfullhet, pretentiöst namndroppande, en del om ditt sexliv som jag önskar att jag inte läst och att du är så där himlastormande kär igen. Brr. Hoppas det går bättre denna gång. Krossa konventionerna och ät fin söndagsmiddag med päronen varje vecka, men låt bli att såra min vän. Ses på blå linjen. / Idaho i fel förort, med en del möbler från Ikea och nån skiva med Spice girls i CD-hyllan.
Hej Ida! Det var länge sen, kul att du har energi.
Det var ett sjukt bittert inlägg du har skrivit, men jag måste nog ändå ge dig lite rätt. Jag är en bajskorv. Problemet är ju att jag inte riktigt vet hur jag ska sluta med det.
Vad gäller det pretentiösa: antar att du tänker att det ska vara ngt negativt, men för mig så står pretentioner alltid för något positivt, sen håller jag med om att det blev lite mycket namndroppande vid ett inlägg. Men å andra sidan gillar jag ju verkligen att läsa andra texter där det namndroppas - så smaken, är väl här precis som överallt annars, som baken.
Vad gällde det där andra: fattar inte riktigt hur jag är fördomsfull, ledsen att jag äcklade dig med mitt sexliv, det var du som skrev himlastormande kär (är det fel att vara det?) men vet inte om jag håller med. Och jo, det kanske går bättre den här gången. Joxet med den där himlastormande kärleken är ju bara att man aldrig vet vad som händer sen. Man måste ju kasta sig in i den åtminstone, och alltid är det någon som blir ledsen.
Jag är ledsen att jag sårade din vän, det var verkligen inte meningen.
Jag tror att det finns en massa sköna undertexter i ditt inlägg, men jag avstår ifrån att kommentera dom. Skriv gärna exakt vad du menar, om du har tid någon gång. Annars ser jag fram emot att träffa dig på blå linjen!
Hälsningar Fredrik, som också verkar bo i fel förort och med en del IKEA-möbler och dessutom Britney Spears i CD-hyllan.
Min energi tar aldrig slut när jag talar om människor jag älskar. Jag menade såklart inte att vara bitter, bara att vara en aning sarkastisk och helst lite taskig, inte med några undertexter egentligen. Mitt första intryck av dig var alldeles fantastiskt, du var en sån där kille som man inte vågar hoppas finns, och OM dom nu mot förmodan finns så är dom inte singlar. Och vår vän var verkligen värd en kille som du! Shit, och man måste ju som du säger kasta sig in. Men du kastade dig ju så jävla hårt, liksom på vår vän. Det fanns kanske inget annat håll som det kunde gå åt sen, när allt gått så snabbt framåt.
Inte förrän jag fann den här bloggen blev jag faktiskt förbannad på riktigt. Med fördomsfullhet menar jag inlägget om hur du dömer ut en tjej (som bjudit hem dig?) för att hon läser helt fel bok, "det är inte ok", för att hon bor där hon bor osv. Eller måste man känna dig för att se det vänliga budskapet kanske. Sur blev jag iaf. Sen blev jag sur för att vår vän som förvisso blev sårad men kanske mer härdad ska läsa om att du är SÅ kär igen och att du knullade då och då (och för vem är själva knullandet intressant förutom för den lycklige själv?) fan för det vill man ju bara inte veta. Mer tydligt så? Korrespondensen slutar här för jag kan ju inte gå omkring och sura över din blogg som jag egentligen skiter i. Sån nu lämnar jag vårt öde till blå linjen. Happy midsommar.
Skicka en kommentar