Dom gillar inte mig

Jag hade en enormt intressant diskussion med en kollega idag. Han berättade att han hade sjukt svårt för heterokillar och allt vad dom stod för.
"Men jag då?" undrade jag naturligtvis, egocentriker som jag är.
"Jo, när du och Luuk diskuterade Eldkvarn igår, och ni tog det för självklart att alla visste att Plura kommer från Norrköping så kände jag verkligen att du var hetero." (Han sa inte ordagrant på det sättet, men det var åt det hållet.)

Jag är ju naturligtvis tvingad att hålla med. Håller man koll på Eldkvarn är man en del av den heteronormativa konventionsskapande hegemonin.
Men ändå, måste jag tänka nu. Är det inte lite drastiskt att inte gilla mig bara därför? Jag vill inte ju inte ens identifiera mig som hetero.

Äh, fan, jag vet inte. Det argumentet gör att det känns som om konventionerna om hur man ska vara en god bög tar över allt det där fria om att man ska få knulla vem man vill, när man vill, hur man vill (om alla är med på't) och därmed basta är överskuggat av en vilja att positionera sig själv i förhållande till mig för att vara säker på att man är en del av något annat. Och allt det för att jag vet att Plura är från Norrköping.

Och jävlar vad rädd jag blir när jag läser just det. Det måste ju helt enkelt betyda att jag ses som en äkta heterokille.
Skit.

Jag är packad, har varit ute på avslutningsfest med redaktionen. Och konventionerna och det där cp-behovet man har ibland av att bli bekräftad hudligt har slagit till. Jag längtar efter henne. Känner mig oförlöst och lite disharmonisk. Dessutom är jag är sugen på åtminstone en pava champis till.