Fetton, rökare och alkoholister

Jag avskyr dom. Medvetet med sina tics och beroenden förstör dom samhällsstrukturen. Förstör för dom som skulle behöva vårdpengar bättre.
Och nej, jag gillar inte mig själv heller. Såklart.

Men det var inte det jag tänkte skriva om initialt. Det var det här:

På sistone, senaste veckorna faktiskt, har jag fått höra att jag är för snäll. Nån har till och med antytt att jag är för snäll för mitt eget bästa. Och bara sista timmarna, ja, eller kanske rent av senaste dygnet, har det där växt till en grej för mig. Jag känner mig lite frustrerad och missförstådd helt enkelt.
Jag dryftade det med mitt ex igår kväll. Hon skakade bara på huvudet och sa att hon hade varit livrädd för mig det första halvåret som vi hängde i samma sällskap (då vi ännu inte hade ett förhållande).

Så vad beror det på att några tycker så nu?

Jag bestämde mig för att sticka ut och jogga för att komma fram till den korrekta analysen. Efter bara en kilometer mötte jag en tjej i min egen ålder som var jättejättefet. Hon gick med stavar men gjorde inga stavrörelser, utan lät stavarna bara släpa efter sig i gruset på gångvägen. Och jag kunde inte släppa den synen under de kommande 6 kilometrarna. Eller på att jag faktiskt inte gillar fetma, nikotinberoende eller alkoholberoende.

Så tänkte jag på en TV-programidé som jag vill genomföra. Jag har en jättejättetjock kompis som inte heller gillar fetma eller sig själv. Han har ett balkanhuvud och kommer också från ett sånt land och kan prata en väldigt autentisk rinkebydialekt. Man ser honom vanka runt på typ ICA Maxi, bland storpack saft, extra-många-bullar-storhushåll-hej-USA-förpackning. Dold kamera. Och när någon förorts-Anna-Book-typ plockar ner ett storpack vaniljglass, eller en påse med en miljon marshmallows i, eller ett familjepack grillchips, så går Vladde fram och väser "Du, ska DU verkligen ha det där?" "Ska DU verkligen köpa sånt till dina barn?".
Ett sånt inslag i Luuks nya show tycker jag skulle vara väldigt roligt.

För övrigt blev jag jagad av måsar när jag joggade. En mås tog till och med tag i min t-shirt med sina klor. Jag blev skitskraj.
Och ännu har jag inte kommit på någon analys i frågan varför jag anses som snäll helt plötsligt.