The Cure kan det där med att få upp ögonen på en. Nu tror jag att jag vet VARFÖR jag uppfattas som FÖR snäll.
Ja, eller först kanske jag ska börja med att erkänna att jag inte precis exakt vet vad snäll betyder. Man kan inte hitta't på wikipedia, och eftersom jag har semester kommer jag inte åt NE. Men jag har en viss aning.
Alright, så här:
Det här med att bli kallad för snäll är en relativt ny grej för mig. Några nygamla arbetskamrater kallade mig för det i vintras. Nån tjej som jag stötte på för nån månad sen. Och sen lite nya bekanta. Så vad är det då jag har gjort senaste tiden som skiljer sig från tidigare mig?
Förutom nya sammanhang, nya sammanslutningar människor.
Kanske att jag blivit medveten om att jag tar ganska mycket plats ibland. Och det kanske är dumt i sammanslutningar med människor där uppmärksamhetstörsten är något större än den samlade uppmärksamhetskvoten. Det gamla kapitalistiska tänket om tillgång och efterfrågan. Någon måste alltså kanske vara lite tillbakadragen.
Här kanske jag uppfattas som snäll, eftersom jag lägger mig vinn om att vara lite tillbakadragen just nu. Kanske rent av ödmjuk, följsam och uppmärksam. Kanske för att jag vet att jag kommer få tillbörlig uppmärksamhet i sinom tid ändå.
Jag kanske rent av lägger mig vinn om att vara både klassiskt artig och trevlig för att få tid att lära känna signalerna som alla nya människor sänder ut och för att jag gillar att förstå vibbar.
Jag kanske försöker vara en konventionsknullare som tycker att män som ska ta mest utrymme (och som gör det helt oreflekterat) är bland det minst sexiga som finns.
Jag tycker kanske att vänlighet är en dygd.
Och så funderar jag lite på motsatsen. Tänk om jag hade betett mig precis tvärtom. Vem hade jag uppfattas som då? En bajskorv?
Jag vet inte varför jag uppfattas som snäll. Kanske är det för ovan nämnda detaljer. Eller så är det något annat. Kanske allt ligger i mottagaren. Och då kan jag som sänder helt oskyldiga signaler inte göra något åt det
Äh, va fan. Det blev inte så reflekterat det här ändå. Får väl gå tillbaks till mina gamla Bamse-tidningar och hitta tröst där.
Jo, men kolla, så här är det såklart:
"Man ska vara snäll mot dem som är stygga, för de behöver det mest, och då blir de kanske snällare."
Fast det var mest taskigt, när jag tänker efter. Så här är det nog istället:
"Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
snäll kan betyda mesig för en person. vänlig för en annan. godhjärtad för en tredje. ödmjuk för en fjärde. lyhörd för en femte. följsam för en sjätte. man kan fan inte ens veta om det sägs i positiv eller negativ mening med det där ordet.
jag tycker inte du ska haka upp dig på ordet snäll. jag tycker du ska känna efter om du tycker att du är du, den du verkligen är, från insidan och ut, och om svaret är ja så fuck snäll eller inte snäll. då är du bara fantastisk. liksom.
närvaro och sanning = the shit. sen får folk kalla en vad de vill.
jag lever varje dag med att folk uppfattar mig som suris / divig / ego / uppmärksamhetstorsk / konflikträdd / mesig / you name it. det är bara vid de tillfällen jag inte känner att jag varit "med" på riktigt som jag tar åt mig.
det här blev tyvärr en blaja i stället för det jag ville säga. jag skyller på klockan.
gnatt.
Jo, trots att du tycker att det är en blaja så finns det ju något där som jag håller med om: är jag den jag verkligen är, från insidan och ut? Nja, ärligt talat, jag vet fan inte. Eller jo, jag är nog det. Men jag uppfattas som helt annorlunda i alla andra sammanhang. Kanske därför som jag tar åt mig nu. Kanske därför som jag känner mig lite missförstådd, som att det bara är en halv variant av mig som syns.
Och kanske därför det blir issue av snällheten. För i grund och botten så skiter jag ju i't. Alltså hur jag uppfattas. Men att jag inte har kunnat/ velat/ haft plats att/ visa hela skiten, det är kanske det som gör mig lite frustrerad.
Jag tror för övrigt inte alls på att du någonsin uppfattas som mesig.
Go eftermiddag, hoppas att ni hade kul igår.
jo jag är skitmesig på det konflikträdda sättet, låter gärna någon annan ta strider och står fegt bakom och nickar och mimar "ja precis" när det är safe. men skitsamma. jobbar på't.
snäll igen. jag vet inte, jag tycker ändå inte du ska tänka på det på ett negativt sätt. jag känner inte dig så bra men du har gjort ofantligt snälla/rara/vänliga saker varje gång jag träffat dig. kommit med vin till en park. gett mig blommor. lagt in egen sill till midsommar. såna saker. sånt jag tycker kan klassificeras som snällt och omtänksamt och inte elakt eller otrevligt, if you catch my drift. men grejen är: att det är inget att bli defensiv över. tycker jag.
jag vill ha en snäll man. jag älskar snälla människor som känner sig själva och sina gränser tillräckligt bra för att inte ta skit men ändå våga vara rara, mjuka. jag vill ha en person som är oförmögen att stänga av känslor nrä det svider, det är bara orättvist för mig som inte kan och står som förloraren som vill förklara och reda ut och möts av kyla. jag vill aldrig ha kyla, det är mitt värsta. jag ska ha snällhet och humor i min nästa kärlek, det räcker så långt så långt. plus poprumpa om det går. snäll + humor + poprumpa. då får jag ett fint liv. jag bara vet det.
Det där var sjukt fint skrivet.
Jag förstår verkligen vad du menar, och tror att jag kan sätta in det i rätt kontext också.
Jag hittar inte poprumpa på google, dock.
haha. fråga frida. hon kan berätta om poprygg också när hon ändå är igång.
Snäll eller inte..Lyssnar man på Cure är man en bra person oavsett, dåliga människor har inte vett att förstå god musik.
"She left by the sound of the sea, she just drifted away from me,
so much for gravity."
Antingen förstår man när man har sårat människor eller inte...
Skicka en kommentar