Jag är kär. Hon är i Hultsfred.
Och herregud. Vi är inte ihop.
Konventionellt tänkande: Jag vill ha löften på att hon inte hånglar, att hon inte knullar runt och att hon bara tänker på mig: Ägandets vidriga retorik.
Okonventionellt tänkande: Ge absolut inga begränsningar. Kräv inga löften. Betrakta ägandet som en parasiterande svulst.
Jag står alltså för det senare alternativet.
Klarar jag det?
I onsdags hade jag inre stridigheter, hade svårt att få hjärtat och hjärnan i balans.
Idag känns det lugnare, för det är en enda sak jag är helt säker på: Jag tycker sjukt mycket om henne, och då funkar allt. Hultsfred är säkert helt fantastique. Vi är bara 30-ish en gång. Jag önskar att det blir galet roligt i helgen. Den bästa Hultsfred som varit.
För övrigt blev jag utslängd från Spy Bar igår. Jag slickade på en vakts bricka när han gick förbi. Mitt i White Room. Det var lite konstigt. Och väldigt okonventionellt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar