Jag är så sjukt trött. Och helt plötsligt längtar jag efter ramarna. Jag längtar efter att få ha det som jag och min förra sambo hade det. Någon att komma hem till. Någon att laga mat till. Någon att sova med. Jag längtar helt enkelt efter nån slags konvention, och det bara för att jag är så jävla trött. Jag orkar inte tänka mer.
Jag är glad över att min semster är slut nu. Jag är glad över att det kommer att finnas folk runt omkring mig som behöver mig, folk som jag inte behöver tränga mig inpå. Folk som jag inte behöver tänka strategiskt runt. Jag längtar efter ett schema. Tack söndag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
exakt som jag förra söndagen = sista semesterdagen. man ba ÅH vad fint det är med att gå upp klockan sju och äta en riktig frukost innan jobbet och sen ta en lång promenad efter jobbet och lägga sig före tolv och sen göra samma visa fem dagar i rad tills det är fredag och man inte kan vänta tills man får kasta sig på första bästa tåg mot, exempelvis, way out west och/eller något dekadent. hej upprepningar.
Hej upprepningar. Tjena. Mina närmaste 8 (alltså som i åtta!) veckor kommer jag inte få uppleva någon upprepning som helst.
Dels för att jag tänkte ta hand om mig själv. Det finns några människor som jag vill hänga runt med ett tag till.
Dels därför att jag ska spela plattor på en massa 50-60-40-års fester.
Dels därför att jag ska på en massa bröllop.
Dels därför att jag ska till Paris.
Dels därför att släkten också ska fylla jämnt.
Så vad innnebär det?
Jo, lots of cash. En välmående kropp. Ett tillfredsställt sinne.
Men man saknar ju alltid upprepningen. Trots allt.
Jag fattar VERKLIGEN vad du menar.
Skicka en kommentar