lördag 11 augusti 2007

"You're so cute..."

Jag satt i en husvagn med bandet CocoRosie igår när en vakt kom in och skrek "Vem är det som röker braj här?". CocoRosie kunde inte svenska och jag var för nervös för att prata.

Allt började med att jag ömkade mig. Fan att jag alltid hamnar ensam på allt, liksom. Upp ur ingenting träffar jag då en gammal och kär vän, vi slår följe. Han driver en liten TV-kanal som intervjuar artister, och just när CocoRosie ska bli intervjuade så bangar den ordinarie porgramledaren ut, och min vän frågar om inte jag kan ställa upp.
En hake med det hela är att CocoRosie är ditbjudna under förutsättningen att dom ska få gräs, och min uppgift var att få dom känna sig softa så att dom kunde ge lite exklusivt backstage-material. Och där satt vi, bandet och jag. Och så kommer den där vakten in, och skriker. Om och om igen. Till slut kommer min vän in och lyckas lugna vakten och prata iväg honom.
CocoRosie blev helt till sig och frågade om inte jag ville ha gräs också. Jag berättade att jag inte hade rökt. Och dom tittade på mig med huvudet på sned och sa "Oh, you're so cute". Sen gjorde dom tre sanslösa aukustiska versioner av sånger jag inte längre kommer ihåg.

Därefter hoppade jag in i en stor van som skulle ta mig till en efterfest i Soundtrack of our lives studio. Adressen knappades in i GPS:en och vi drog iväg. Långt bort. Jättelångt bort, ut på Hisingen, in på en pytteliten skogsväg med en grind för vägen. Jag sprang ut och lyfte bort grinden och skrek att vi skulle fortsätta "Det är här! Jag känner på mig det. Det är här". Istället var det vägen till en obskyr och ganska läskig motorcykelklubb, och helt plötsligt kom klubbens president älgandes genom skogen. Han är såklart hotfull, och till slut, fråga mig inte hur det gick till, lyckas vi lugna ner honom, och lyckas komma iväg igen. Vi hade såklart knappat in fel adress i GPS-maskinen.

Men här någonstans hamnade vi slutligen rätt och kom fram till en fabulös studio i fyra våningar där Primal Scream spelade plattor, Ebbot hängde ute på gården, jag satt på taket och tittade på soluppgången över Göteborg.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vad är det för polare du omger dig med som inte vill följa med på såna spännande äventyr? Låter sjukt kul.

/Primal

Anonym sa...

Göteborg. Det är paradiset på jorden. I Gbg finns inga problem, bara spännande äventyr. Stockholm är repriser och tristess. Så är det. Det kan inte vara på något annat sätt.
Bruce-citat för stunden: "Åh, jag vill vara med dig, jag vill vara med dig, det är det jag vill". (Fritt översatt.)