söndag 12 augusti 2007

En mycket märklig grej

Jag svimmade igår. Typ för första gången i mitt liv. Jag satt och käkade lunch, drack en Bloody Mary och en öl, kände hur allt blod försvann från huvudet och jag trodde att jag skulle kräkas, gick mot toaletten, och helt plötsligt tänkte jag "nu dör jag", och därefter ramlade jag ner från en avsats, välte blomkrukor och slog ner i marken nån meter under.

Jag vaknade till efter nån minut men det jag tänkte på gick i följande ordning:
1. Gud vad pinsamt. Mitt på Avenyn. Och vad ska mitt sällskap tänka?
2. Är det så här det kommer att bli när man dör? Inte så farligt i så fall.
3. Fan också, jag slog upp en märke på mina nya Doc Martens.
4. Fan också, nu kan jag inte festa sista kvällen.

Det där sket jag i sen. Jag gick hem, dyngsvettig, förvirrad, chockad, somnade på sängen och ringde till mina vänner för att dom skulle ringa mig nån timme senare, så att jag inte låg och dog på ett hotell på Avenyn, så att dom skulle ringa och ta tillbaks mig till verkligheten om det var så att jag höll på att försvinna.

Sen åkte jag till festivalen, hängde backstage, drack öl, tittade på Juliette and the Licks, Timo Räisänen, drack öl, tittade på The Ark och gömde mig från regnet, drack öl och tittade på Teddybears. Träffade två helt underbara syskon och deras partners, åkte på krog och hängde med Timo, åkte på efterfest i S.O.O.L:s studio igen. Kom hem full och jävlig efter en knäpp svarttaxifärd klockan 7 i morse.

Nu sitter jag i lobbyn och längtar efter någon som vill hålla om mig. Jag vill verkligen att någon ska hålla om mig.

5 kommentarer:

Schmarro sa...

just det. timo spelade igår. nu känns det ännu mer värdelöst att vara jag idag. tack fredrik. tack så jävla mycket.

Fredrik Olsson sa...

Meh. Just DET är ju inte mitt fel. Däremot kanske det är som att salta i öppet sår när jag skriver följande: det blev ganska magiskt ett tag på spelningen, särskilt när en tusenhövdad publik står och sjunger "Fear no darkness promised child" acapella och Timo försvinner ut från scenen ett litet tag, och publiken fortsätter sjunga. Om och om igen.

Schmarro sa...

tur att jag inte var där. jag hade blivit obefogat svartis.

Dramadrottningen sa...

Jag sååg också Timo! Han var jättesvettig. Men en av topp 5 konserterna på WoW. Konstigt med svimningen förresten.

Dramadrottningen sa...

Ameh, ursäkta att jag spammar lite såhär på morgonkvisten. Det måste vara koffeinkicken. Men jag var också på den där efterfesten. Och åkte svarttaxi kl 7. Vi måste ju setts. Vad sjukt.