Jag har precis varit på min första modefest. Eller som dom som visste sa: M.O.D.E - F.E.S.T. Jag missade catwalken, men det gjorde tydligen inte så mycket därför att designern hade velat D.E.K.O.N.S.T.R.U.E.R.A kläderna, eller vad det var, så mycket, och det hade inte varit varken förståeligt eller särskilt snyggt. Och alla kom ut från visningen helt rödmosiga, därför att det var helt sjukt varmt i foajén, och enligt de modiga som vågade sig in till visningen mycket mycket mycket varmare än sjukt varm i det rummet som visningen ägde rum i.
Jag använde mig av termen dekonstruera flera gånger, och det gick väldigt bra.
Annars var jag mest nervös, iklädd en grå kavaj som inte var Rodebjer, drack en del gratis bubbel och trängde mig på folk som jag har liksom mött flyktigt på Riche och liknande ställen och blev presenterad för ett gäng andra.
Just i det här sammanhanget tror jag att mitt koketterande med min förortsbakgrund funkade väldigt bra.
Generellt sätt var alla tjejer supersmala. Och hade jättelånga ben. Och jag tänkte hela tiden på en rysk installation jag sett en gång som det bara var en massa tallstammar i. Männen å andra sidan såg i allmännhet ut som skit, och gjorde verkligen en poäng i det. Liksom...okej, modebranschen är inte den mest nytänkande och konventionsfria...när jag tänker efter...dom är ju helt beroende av våra konventioner om hur tjejer ska se ut., men ändå. Jag tror att det skiljde minst 15 bast melllan de olika könens medianålder. Och det verkade inte bekymra någon att det var patriarkatet som var fetast, äldst och sunkigast (inklusive mig själv). Egentligen är väl inte riktigt just det som är det absolut största problemet.
Det största problemet är kanske att det är så jävla lätt att objektifiera människor som inte har snopp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar