lördag 25 augusti 2007

Antiliberal politik

Jag gillar överförmynderi. Jag gillar såna saker som systembolaget, höga skatter, allmännyttan, post- och telemonopol.
Anledningen är enkel, jag tror inte särskilt mycket på människan. Om vi bara kan, så gör vi det som vi kortsiktigt tänker är det bästa för oss själva. Om vi har råd så köper vi en SUV, trots att vi vet att miljön har lungcancer. Om vi kan så skiter vi i att tänka på barnen i Biafra. Om vi kunde köpa det på Konsum så skulle såna som jag dricka sprit precis hela tiden.
Jag tror alltså inte att vi, generellt sett, nånsin har det allmännas bästa för ögonen. Därför tycker jag att det behövs en pålitlig och - jobbigt ord nu - stark stat.

Tänkte särskilt mycket på det idag när jag gick på Mackedonkan. Som jag svurit på att för alltid bojkotta, men som ändå drar in mig i sitt flottiga garn om och om igen. Där satt barnfamilj efter barnfamilj, tonåringar och jag. Trots att vi alla vet att det är direkt farligt för oss att käka där. Och så tänkte jag på Systembolaget. Fan, borde man inte instifta en liknande instans för onyttig föda också, alltså ett systembolag fast för fett?

Jo, jag tycker nog det. Vi klarar inte av att hantera någon "frihet".

8 kommentarer:

Anonym sa...

hej intelligentian!

Fredrik Olsson sa...

Hej Katti!

Anonym sa...

hej själv. den där andra konversationen dog, det var trist.

Anonym sa...

You've got a point there.

Karin sa...

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Karin sa...

Ett annat förslag: spöstraff till folk som inte sopsorterar och på andra sätt skiter i miljön (som ju ska brukas av oss alla)
Det tycker jag bestämt.

Fredrik Olsson sa...

Karin: I själva verket är det kanske precis där som vår oförmåga att tänka på andra verkligen syns. Med oförblommad kraft.
Och det är i just såna frågor som jag efterlyser ett överförmyndarsamhälle. För jag tycker att det är helt sjukt att miljön har blivit ett individuellt problem. Att vi ska lösa miljöproblemen individsbaserat. Det funkar, som jag ser det alldeles för tydligt, inte alls. Inte alls.

Katti: Jag vet, skittrist. Jag fick skrivkramp. Du var för briljant. Ge mig nån vecka med full sömn så ska jag försöka återkomma.

Anonym sa...

jag ger dig en vecka + mailadress: katti_sw@hotmail.com.