Jag hade ynnesten att prata med Bindan förra veckan, och jag har tänkt på det en del. Nu läser jag boken "Kiffe Kiffe imorgon" av Faïza Guène. Och insåg att man kan koppla ihop dom båda.
Först vill jag rekommendera boken. Den är jättebra första halvan. Därefter blir hon politiskt korrekt som om en redaktör har hängt över axeln på henne för att hon ska skriva en bok som kan passa i utbildningssyfte. Men trots allt än så länge - jag är inte färdig med den än - den är läsbar och läsvärd.
Det handlar om en ung tjej i en förort till Paris, och hennes fattiga liv och hennes syn på omvärlden. Igår, innan jag hade hunnit färdigt med den första halvan tänkte jag skriva att det är precis så jag skulle vilja att mitt bloggande såg ut. Nu känner jag inte så längre.
Men hur det nu än är så verkar hon inte ha några problem med konventionerna. Hon kämpar för att överhuvud taget hålla huvudet över ytan. Så det där med konventioner är inte ens ett problem eller ämne. Den tanken existerar liksom inte ens.
Anledningen till att jag pratade med Bindan var för att han har rest en del till landet Bhutan. Och han var HELT begeistrad av landet och allt som det stod för.
Nu tänker jag inte vara det minsta ironisk eller sarkastisk när jag skriver följande, men jag avundas Bindan. På väldigt många plan. Han har cashen. Han gör precis det han vill göra. Och han åker på semester till Bhutan. Och jag inbillar mig att han gör det för att han inte vill åka dit någon annan åker. Han tryckte väldigt mycket på det när vi pratade: "Du måste snabba dig att åka dit, snart har alldeles för många gjort det".
Och med det i bakhuvudet när jag läste "Kiffe Kiffe imorgon" insåg jag att kampen mot konventionerna är ett jävla lyxproblem. Vilket såklart inte gör den mindre angelägen. Men det var liksom bra att bli påmind om att man ska vara ödmjuk. Mot dom som springer omkring i foppatofflorna, exempelvis.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar