I flera månader hade han gått med en känsla av att något var helt fel. Han fick diagnosen att han var deprimerad, och fick piller. Jag vet inte alla detaljer sen, men han gick till doktorn för att han hade svårt att andas, fick diagnosen att han fått lunginflammation, fick penicilin, åt medicinen men ingenting hände. Gick tillbaka och blev lungröntgad och fick höra att han hade blåser i lungorna, nedsatt lungkapacitet, lungefysem.
Han åkte till London och kunde verkligen inte andas, fick panik.
Han utvecklade en gulgrön färg på huden, såg verkligen verkligen sjuk ut.
Kom hem, sökte hjälp igen. Fick höra att han skulle idrotta mer.
För två veckor sedan åkte han till Japan med sin vän, blev jättedålig, åkte in till akuten, fick höra att han hade lungcancer som hade spridit sig ner i levern.
Igår morse dog han 30 år gammal på ett sjukhus i Japan.
Herregud, vad håller jag på med? Gåruppgårtilljobbetjobbarjobbaräterlunch.
Jag måste påminna om att saker händer. Döden är inte längre bort än igår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det var en sorglig historia. Jag blev ledsen.
jag drömmer om honom på nätterna. jag är så ledsen, men det känns för banalt att uttrycka det. fint.
Skicka en kommentar