Torsdagar är marknadsdag i Douz. Stan hade översvämmats av människor som köpte och sålde åsnor, dromedarer, får, böcker, mat, kläder, saker som faktiskt betyder något på riktigt för dom som bor där. Motorer, borrmaskiner, fjärrkontroller, kaffe, sandaler, sneakers, jeans, frukt, grönsaker.
Jag tokshoppade och sen gick vi till den ranch där min vän pluggar arabiska och fick se ett lamm som trodde att den var en hund. Hur fan går det till? Varför börjar ett lamm tro att den är en hund?
Sen åt vi middag på "Pizzerian" som aldrig någonsin serverat en pizza. Däremot bjöd de på underhållning, gjord för att passa västerlänningar. Beduinen som jag var där med skulle hellre "ha ätit hästbajs än uppträda så där". Det var rid- och dromedar- och beduinuppvisning, i ungefär den ordningen. Runt uppvisningscirkeln stod ett gäng spanjorer iklädda kläder som tagna ur den sämsta versionen av Robin Hood. Alla kvinnor såg ut som Marion, och alla män såg ut som hennes pappa. Fatta: Spanjorerna gör en dygnsutflykt till Douz där dom blir utklädda (av resebyrån) i konstiga kläder som dom tror är riktiga ökenkläder, blir körda till en pizzeria i dom kläderna som inte är en pizzeria och tittar på en beduinshow som inte är en beduinshow. Är det det yppersta beviset på kapitalismens tilkortakommanden?
Så här ser en riktig beduin ut:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar