Jag läste i senaste numret av tidningen Rodeo om att "queera brudar och deras dykehags fixar stadens roligaste fester". Det är en jättebra artikel på alla sätt, men det är en sak som har stört mig som fan. Vid ett parti berättar en lesbisk tjej, Vilma Seth, att hon hoppas att flatorna ska vara en helt naturlig del av utelivet - överallt, men att det är jobbigt att hänga på strejta ställen i allmänhet:
"-Är du lesbisk i ett ickelesbiskt sammanhang så blir du himla lesbisk. Man måste liksom komma ut tusen gånger till. 'Nej, jag vill inte ha trekant, ja, vi klarar oss, tack, tack, tack...'. Man måste orka stå i rökrutan varje gång man är på Spyan och bara 'Ja, jag är lesbisk, jag har haft sex med en kille en gång och det var inte så kul, ja, jag är jättelesbisk jag'. Det är jobbigt när man är själv"
Och jag blir liksom helt galen. Finns det verkligen fortfarande, år 2007, killar som tänker att alla tjejer blir lyckliga bara dom får stock?
Jag vet, det kan verka som att slå in jävligt öppna dörrar när jag skriver en sån fråga, men jag umgås bara med människor som är jävligt queera. Så min referensram är smal, märker jag. Och jag inser helt plötsligt att jag måste hänga mer med människor som jag vanligtvis inte hänger med, för jag vet inte sist jag hörde en kille fantisera om en trekant med två flator. Jag måste ju ändå hajja hur andra snubbar snackar.
Åtminstone känner jag en bra sak:
Jag är lite lite bättre än dom. Det ska jag skriva in på min än så länge tunna pluslista.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar