Chauffören som skulle köra mig tillbaks till civilisationen kom och hämtade upp mig. I dryga sex timmar körde vi igenom ett Tunisien som jag inte ville lämna och svor på att komma tillbaks till.
Framme vid flygplatsen blåste chauffören mig på 20 dinarer och det kändes liksom inget. Och jag satt på en trottoar, i solen och tänkte, vad fan skulle hända om jag faktiskt sket i att komma tillbaks? Och i fem berusande, svindlande minuter hade jag bestämt mig. Sen tittade jag på solen en sista gång och gick in i avgångshallen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar