I mitt vardagsrumsfönster står en gul taxibil, som jag fick i present av en vän som var i New York i somras, och påminner om en mycket mycket galen, underlig och rätt härlig sommar.
Jag har bränt 70.000 på skit, vänners öl, en dator och en keybord. Och nu bränner mina tre Mastercard i bakfickan.
Det är liksom bara att erkänna att det är dags att försöka passa in lite mer i de faktiska omständigheterna. Som i de faktiska ekonomiska omständigheterna.
Och då kommer det obönhörligen att bli en något mer konventionell vardag jag har framför mig.
Gott så.
Bara för att jag tjänar jävligt bra, så innebär inte det att jag kan leva som mina polare i Entourage (jo, dom har faktiskt blivit mina polare. Jag längtar efter varje nytt avsnitt). För mindre än fyra år sen gick jag runt på studiebidrag. Nu har jag svårt att få det att gå runt på min lön.
Ikväll är det sista kvällen av den galna sommaren. Jag ska ut med min syster och hennes nyskilda kompis, och jag ska visa dom allt det jag har gjort medan dom har fött barn och köpt hus och bil. Det kommer att bli mycket dyrt.
För övrigt vill jag slå ett slag för att vår redaktionsblogg har börjat leva igen. När Annika skriver så blir det väldigt bra.
lördag 1 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar