Jag läser en bok som heter "Döden och maskinen - en introduktion till Jacques Derrida" av Peter Kemp. Sjukt svår bok, särskilt som det var nästan 100 år sen jag läste filosofi sist. Men hur det var, så var jag på krogen en tisdag för några veckor sen. Jag och mina kompisar kom att prata om boken, maskinen som begrepp och döden som ångest. Det var ett sånt där halvberusat samtal där ingen egentligen hade riktig koll på vad det var vi egentligen pratade om... Ni vet.
Jag skulle egentligen ha träffat en annan kompis då, men var så fast i samtalet, och ville liksom fortsätta prata, så jag skrev till henne (typ) "Jag blir lite sen, sitter på Hjärtat och pratar om Derridas dekonstruktion av begreppet Maskinen".
Igår, på Spy Bar, bland tusen människor och 300 dB musik kom en annan kompis fram tillsammans med hennes kärlek. Det visade sig att hon tydligen hade fått höra det där sms:et, och att hennes kärlek doktorerar i filosfi (eller nåt sånt), och hon berättade för honom vad jag hade skrivit...och han var typ expert på Derrida och blev kanske lite arg på att jag hade skrivit att Derrida dekonstruerade begreppet Maskinen. Eftersom Derrida inte använder sig av begreppet Maskinen(?). Så han stod och pratade i mitt öra, mitt på Spy Bar, mitt i natten, jag var full, om Derrida och en massa andra filosofer som underminerar begreppet Maskinen, och sen slutade han att prata. Hon och han tittade på mig.
Jag tittade på dom.
Vi var helt tysta.
Dom tittade på mig.
Jag tittade på dom. Och blev lite nervös, som om jag hade ställt till med något dumt.
Och idag har jag formulerat en sensmoral.
Skicka inte ett sms där du skriver saker som du inte riktigt är grundad i till någon som läser upp sina sms för andra. Det kan nämligen hända att en filosfiexpert får tag i det och ställer dig mot väggen på Spy Bar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag har länge tänkt att man få fatt på mobilnummer till Nobelprisvinnare och Akademiledamoter (om de nu har mobiler, vill säga, eller om de skickar telegram) och skicka förvirrade SMS avsiktligt addresserade till någon annan med inkoherent svammel om just deras specifika specialämne.
Mest för att se vem som blir tillräckligt triggad över hur obildad man tycks vara och därmed ringer upp bara för att se till att man förstår hur det egentligen är.
Jag tror exempelvis att en sån som Feynman skulle göra det utan ilska, mest för att få prata med nån om hur fantastiskt det ändå är med kvantfysik. Om han inte vore död då.
Jag fick tag i Uri Gellers cellphone-nr här om dagen. Jag skulle tycka att det var en kontakt värd att steka bara för att skicka ett mycket mycket konstigt meddelande. Ge mig lite inputs, så tar vi credden tillsammans!
Oj, Uri Geller. Han är ju så konstig i sig, kanske måste man slå över och bli saklig.
Svårt. Ska fundera.
Jag funderade lite på en referens till REM-låten "The great beyond" där Stipe sjunger "I'm bending spoons" en parentes om Geller där han kallas "Old Yeller" i stället.
Eftersom låten handlar om Andy Kaufman tänkte jag att man kunde bygga upp det hela som ett svar i en diskussion om Baudrillards syn på Simulacrum eftersom Kaufman utan konkurrens är den komiker/estradör/dadaist vars framträdanden varit svårast att separera mellan just roll och människa (Jim Carrey apar bara efter Kaufman till stor del).
Typ "Yes, but Kaufman was ... Baudrillard ... and that great REM song (bending spoons, y'know, like that loser Old Yeller) ..."
Det är min första, lätt röriga, tanke. Svårt att få in på hundra tecken kanske.
Jag skickar det imorgon! Fortsättning följer.
Från Uri Geller: "?"
Synd. Hade varit kul om han fått fnatt.
Men det är klart, han är väl som folk mest. Skiter i't.
Skicka en kommentar