Ljuget

Kvällen igår blev fin. Vi började hemma hos mig, drog till Landet och käkade, tog oss in till Berns terrass och sen till Spyan.
Och där fick jag höra antingen
1. Världens scoop.
2. Världens ljug.
Döm själva:

Jag har gått ner till rökrutan för att få luft. En snubbe fångar direkt upp mig (jag tänkte hela tiden att han raggade på mig), och presenterar sig och säger att han hatar ställen som Spy Bar. Jag frågar, såklart, varför han är där. Det blir mummel, men så frågar han om jag jobbar med media. Jo, det är liksom klart att jag gör, säger jag.
Och jag känner inte alls för att berätta vad jag gör i mitt yrkesliv, och undrar direkt vad han pysslar med.

Han säger då att han jobbar för den svenska militära underrättelsetjänsten, med specialinriktning mot Afghanistan. Han hävdar att han kan arabiska och har precis tagit en pastho-kurs. Att han åker till Afghanistan lite då och då för att förhöra människor som den svenska (fredsbevarande?) styrkan har tagit till fånga. Men att det största arbetet (tydligen) är att förhöra människor i Sverige.
Enligt den här snubben så förhörs runtomkring 20 personer i månaden som varande misstänkta terrorister. I Sverige. Runt omkring 2 personer, i Sverige, bedöms vara så terroristiska att dom åker in i nåt slags specialsytt svenskt fängelse.

Här någonstans frågar han vad jag gör i mitt medieliv, jag svarar att jag i grund och botten är anställd av Ekot och därför inte riktigt fattar varför han berättar allt det här för mig. Och med dom orden lommar han upp till Spyan igen.

Jävligt konstig lögn, alternativt, jävligt konstigt scoop.
Av de två alternativen i början av det här inlägget så måste jag erkänna att jag lutar åt alternativ två.