Dagens ungdom

Jag kom precis hem från en gratisdrickartillställning på en Björn Borg-affärs nyinvigning. Det var en ganska bra gratisdrickarfest. Det bjöds på bubbel, drinkar och bärs. Hela kvällen. Det var liksom inte så att man fick två ölbiljetter. Utan gratis HELA tiden. Mina favoriter The Je Ne Sais Quoi skulle spela live. Det var onsdag och jag sov som en prins igår. Förutsättningarna var liksom perfekta.
Jag och Franz hade trevligt och drack och tittade på människor. Sen spelade The Je Ne Sais Quoi och hade tyvärr norra Europas sämsta ljudtekniker, så det lät skit. Men dom var tajta. The Je Ne Sais Quoi, alltså.
Tyvärr lät det så dåligt, så vi kunde inte stå kvar. Jag gick ut och ställde mig utanför.

Och där fick jag höra allt och se allt som några av de övriga inbjudna stod för.

För mig är fortfarande de här gratisdrickarkalasen något jag går på med rätt stora ögon. Jag blir väldigt glad om jag får EN ölbiljett, ännu mer förvånad om man får en goodybag med mig när jag går.
Det här var en sån kväll då man fick dricka hur mycket man ville OCH fick en goodybag med sig. Runt omkring mig utanför affären stod ett rätt stort gäng kids som kanske var 17 år. Dom var också inbjudna. Och var kanske hundra gånger mer världsvana än vad jag någonsin kommer lyckas bli. När goodybagarna ställdes fram gick dom så där självklart in och tittade för att se vad dom innehöll. Och tog ett medvetet beslut om dom skulle ta en eller inte.

Och jag är tvungen att tänka: vem skulle jag ha varit idag om jag hade samma förutsättningar som dom där sjuttonåringarna som stod i snyggaste kläderna, coolaste världsvanheten och ingen ängslighet?
Ett svin antagligen.

Om jag är avundsjuk?
Eh...Nä, inte alls.