onsdag 12 mars 2008

Man kan aldrig smita

Jag är så oändligt mycket närmare ekvatorn än för ett litet tag sedan. Ändå landar det, på mitt hotell, skivor adresserade till mig. Jag har fått Johnossi, Joel Alme, Alf, Markus Krunegård, Patrick El-Hag, Millencollin och Nina Kinert. Och solen skiner, det är disigt, vågorna höga och jag vill alltid bada i Atlanten.

Men ensamheten börjar bli svår.
Inte så att det saknas människor här. Men dom är liksom...så sjukt fula.
Och jag är så jävla snygg. Eller nåt.

1 kommentar:

Matte sa...

Gosse! Försvann du bara? Sa du upp dig och stack till Fuerteventura? Du är som en bra film Fredrik, full av överraskningar. Kom nu ihåg att jag vill bjuda dig på öl, ska vi ses i Montenegro i juni?