En av mina favoritfilmer är The Doors (töntigt nog så skäms jag lite när jag skriver det), därför att Jim Morrison...eller Val Kilmer som är Jim Morrison... i filmen attraherar mig så mycket. Jag skulle helst av allt vilja vara som Jim Morrison...eller Val Kilmer som är Jim Morrison... är i första halvan av filmen. Modig. Självsäker. Snygg. Alltid packad eller hög.
Det attraherar mig nästan mest. Att alltid kunna vara lite packad eller hög.
För mig är det just då som det känns som bäst i livet. Oavsett om det är stimulerande eller sederande droger man precis har kickat igång på, så är det just i det ögonblicket som allt känns bäst. Det är precis i den sinnesstämningen jag - om jag fick friheten att välja - skulle vilja leva resten av mitt liv i.
Det är lycka, närvaro, brighta tankar, kärleksfullhet och genomskådande, liksom allt i ett. Och precis i kickögonblicket fattar man inte varför man lever på ett annat sätt. Eller jag fattar inte varför man inte lever på ett annat sätt.
Jag fattar inte varför man sitter på café med ointressanta människor. Jag fattar inte varför man stressar hem till TV-serierna. Jag fattar inte vad man strävar efter utom just den där kicken.
I The Doors blir Jim Morrison fet, skäggig, rätt osympatisk, sorglig, dör i ett badkar, och när jag var vid hans grav en gång så kom det faktiskt en tår i ögonvrån på mig trots alla turister (som jag), trots att jag inte är särskilt gravsentimental. Och tåren kom för att hans sätt inte fungerade. Den där underbara kicken som inträffar efter tre flasköl.
Är så kort.
Och sen kommer allt det destruktiva.
Jag skulle bara vilja veta hur man ska göra för att kunna få de där minutrarna av kick av vara längre. Kanske hela livet. Utan att man behövde dricka en liter whiskey uppblandat med en konservburk coctailbär per dag och ibland kanske ännu mer för att kanske inte ens längre förnimma den där kicken, men tro att det är enda vägen.
Det är så hånfullt, att det ska vara så nära, men vara så kort, och sen så lätt att det ska tippa fel. Och så är jag inte religiös, så jag vet inte vem det är hånfullt av. Men hånfullt är det likväl.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag älskar (ja...) dig och din blogg, jag känner igen mig i det mesta. Och det hjälper iofs inte särskilt mycket, men jag gillar att se det formulerat i bra text ändå.
man måste nog ha tur. ha turen att älska sitt jobb, ha turen att outtröttligt älska dem man har i sin närhet, ha turen att vara lika älskad och beundrad av dem, ha turen att älska stället där man bor, ha turen att vara precis nöjd med sina tillgångar och möjligheter, ha turen att gilla att ha tråkigt ibland. kanske måste man inte ha tur, men man måste nog slita rätt hårt och vara rätt konsekvent med sina val om man skall uppnå det där utan tur.
för övrigt håller jag med föregående talare.
Jag ska väl egentligen inte komma dragande med Ulf Lundell här också, men... i Sommar 1985: "Kriget mot vardan, är det ett försvarbart krig, bör det pågå för jämnan, eller blir man då med tiden fullständigt omöjlig att ha att göra med som människa?"
Jag tror att man blir det. I alla fall om man bedriver kriget som Ulf Lundell eller Jim Morrison. Jag tror inte att man alltid kan vara på topp, inte alltid uppleva kicken (det känns nästan goddag yxskaft att skriva det), utan att kampen går ut på att även i sämre perioder kunna vara nöjd med sig själv och sin situation på ett övergripande plan. Glad över den man eller åtminstone vart man är på väg.
Vilket förstås är lätt att säga, lättare att skriva och svårt att göra.
håller med niklas vent. nu ska jag kolla vem han är.
/schmarro
aka stor mun smått prat
skit också allt försvann...jaja det var ju slafsigt formulerat, nästan lika slafsigt som ditt sätt att uttrycka dig...
kickar igång nu, på dig, kul, eller jävligt mönsteranpassat trist whatever, nej förlåt skulle ju berömma men är forcerad återkommer om jag får.
M
och jag vill ha en man som är som han var. varför vill man det egentligen? det innebär ju bara skit, otrohet och helvete. ändå vill man ha allt det där. en stjärna, ett svin...
Skicka en kommentar