Host. Host. Morr. Morr.

Jag skakar igång den här gamla skorven igen.
Det har hänt lite grejer och jag vill jättegärna ägna lite tid åt att skriva om det, och om vem jag är i det.
Kanske bara för mig själv, eller också för eventuella läsare. Jag saknar dom smarta som kommenterade mina anteckningar förut.
Mitt liv blev lite tommare utan dom där kloka kommentarerna.

Jag vill börja med att berätta att jag har gift mig.
I en kyrka.
Med en tjej.

Jag har slutat dricka så där onyttigt mycket.
Jag har en månadsbudget av fickpengar på bara några tusen.
Jag ska när jag skrivit det här, börja pensionsspara.
Jag sparar faktiskt pengar för att göra om köket.
Jag drabbas fortfarande av svartsynen, men försöker hitta vägar att kliva igenom den.
Jag är fortfarande misantrop.
Jag spelar i ett band som har fått skivkontrakt.
Jag arbetar kvar på samma gamla plats. Och älskar't fortfarande.

Jag har fortfarande ingen bil, ingen platt-teve, ingen längtan efter det konventionella livet.
Och det är därför jag har ändrat lite i rubriksättningen av bloggen:
Om jag läser några av de mindre kloka kommentarerna på inlägg som jag skrev för år sedan, så kan det kanske verka som även jag har blivit vuxen. Jag är ju liksom gift och allt. Och har något som kan liknas vid ordnad ekonomi och lite mer ordnat liv.
Så för att möta dom som läser det här, som jag inte är intresserad av ska läsa det här, kommer jag alltid att hävda att jag hyllar det okonsekventa.
Det gör jag förvisso, på riktigt. Om det finns en anledning till det.
Man måste liksom pröva grejer, ibland. Och sen kanske förkasta det.
Men för er som inte vill döma mig snabbt, kan jag bara förtälja att kampen om det okonventionella, kampen om en verklighet där man river pelarna i självklarhetens tempel för att bygga sig något mindre, något nytt, något som kan kallas mitt, fortsätter.

Jag har ett par saker till jag vill berätta, det kanske kommer pågå ett tag. Men alla dom sakerna får - för att citera Mona Sahlin - anstå nån dag.

Hej på er!